Att få arbeta med äventyret

Lagom till midsommar kommer beskedet, jag har blivit antagen till yrkeshögskoleutbildningen ”Åre Vildmark och Äventyrsguide” på Campus Åre. Jag ligger i soffan med datorn på magen och läser mailet om och om igen, utanför strilar juniregnet mot rutorna och Renfjället ser grönt och raggigt ut på andra sidan Åresjön i de knappa 6 graderna. Jag hinner tänka att jäklar, nu blir det åka av, innan jag klickar på knappen för att bekräfta min kursplats.

Tanken på att studera något praktiskt hade varit med mig ett tag. Efter år av akademiska studier i litteraturvetenskap och organisatoriskt ledarskap kändes huvudet ungefär lika dammigt som de tysta läsesalarna på universitetets bibliotek. Svaret kom från en bekant som utbildat sig till vildmarksguide i Åre och som sa att det var bland det bästa hon gjort. Under den tre terminer långa utbildningen hade hon, bland mycket annat, fått lära sig köra skoter, gått kurser i lavinsäkerhet, paddlat kajak, byggt bivack, utvecklat sitt ledarskap och träffat vänner för livet. Att kalaset dessutom visade sig vara CSN-berättigat avgjorde saken, jag var tvungen att söka!

När jag berättade för min lillebror att jag kommit in på utbildningen blev han eld och lågor. Som gammal yrkesmilitär i flottan hade han flera år av överlevnadsutbildning bakom sig och trodde att jag nu äntligen skulle få testa på att gå i ”livets hårda skola” och lära mig något om att överleva i extrema situationer. Kanske trodde jag samma sak när jag lite nervös promenerade till inskrivningen en solig dag i augusti för att för första gången träffa mina klasskamrater som jag skulle tillbringa kommande 56 veckor med. 

The first trip with Vildmarksutbildningen in the Jämtland backcountry.

Lyckligtvis visade det sig ganska snart att det inte bara var jag som inte var en extrem överlevare i klassen, och glad i hågen kunde jag efter några veckor ringa till brorsan och berätta om mysiga vandringsturer med tältövernattningar där vi ägnat (alldeles för många) timmar åt att bygga en pizzaugn av sten, gjort trerätters över öppen eld och sovit gott i våra sprillans nya dunsovsäckar. Trots att jag hävdade att det faktiskt ändå var ganska jobbigt att bära med sig alla äpplen till äpplepajen tyckte min bror inte att det helt gick att jämföra med militärens tiodagarsmarscher utan mat och vatten…

Fastän utbildningen i sig inte är någon värstingvariant vad gäller fysiska och psykiska utmaningar så är kursupplägget definitivt ambitiöst och takten hög. Visst finns det utrymme för en stor portion njutning när en vandrar i flera dagar på fjället, och kvällarna vid lägerelden under vidsträckta stjärnhimlar går verkligen inte av för hackor, men det är också en utbildning som kräver fullt fokus och hög närvaro för att hinna ta till sig alla moment. Utslaget på de tre terminerna tillbringas nästan 60% av lektionerna utomhus, i (nästan) alla väder. Enligt Jonas Brunnemyr, kursansvarig för utbildningen, övar studenterna på ”allt utom kylskador, det kan vi klara oss utan”. Efter avslutad examen är de nykläckta guiderna med andra ord garanterat vädersäkrade och vana vid att vara ute i skog och mark.

Att befinna sig på fjället utan bekvämligheter som elektricitet, varmvatten och skydd mot väder och vind ger nya perspektiv på vad lyx kan vara.

För en som är uppvuxen i en större stad och som tillbringat den övervägande delen av sitt liv i diverse skolbänkar och kontorslandskap var det en större omställning än vad jag hade kunnat föreställa mig att plötsligt vistas utomhus flera timmar varje dag. Att befinna sig på fjället utan bekvämligheter som elektricitet, varmvatten och skydd mot väder och vind ger nya perspektiv på vad lyx kan vara. Alla som någon gång varit ute på en vandringstur i ösregn kan nog skriva under på att snabbmakaroner med pulversoppa sällan smakar så fantastiskt som när en sitter frusen i ett nyligen uppslaget tält med regnet piskandes mot duken och precis fått på sig torra kläder igen. Men, skulle det verkligen gå att arbeta med det här? Tänk om jag faktiskt inte behövde tillbringa majoriteten av mina vakna timmar på ett innerstadskontor med utsikt mot en tegelvägg för att ha råd att leva? Kanske finns det andra stigar att välja än de mest upptrampade lederna?

Så här dryga terminen in i utbildningen avlöser skoldagarna varandra med isklättring, turskidåkning och orientering och på något sätt har även det hunnit bli vardag. Det är lätt att i stunden glömma vilket privilegium studierna faktiskt är när en stressar med att packa upp och packa om inför alla övernattningsturer. Samtidigt känner jag tydligt att det pågår en rejäl ommöblering inombords. Under de senaste månaderna har jag gått från att betrakta naturen som en plats som jag ibland hälsar på när jag vill komma bort från stan, till att så sakteliga börja förstå att det aldrig funnits några gränser att tala om mellan oss själva och skogarna, fjällen, de plötsliga väderomslagen och myllan som allting en gång grott ur. När jag tar mig ut från de behagligt tempererade byggnaderna vi skapat för att separera oss från sådant som potentiellt skulle kunna skada oss skymtar jag för första gången också min egen plats i ekosystemet. Och konstigt nog är det förvånansvärt tröstande att låta sig reduceras från samtidens varumärkesbyggande individualist, till att åter vara en mycket liten människa som lätt blir blöt, kall och rädd om hon inte lär sig att samarbeta med och respektera naturen.

Och tänk bara, vilken ynnest att få tjäna sitt uppehälle genom att få bjuda någon på lite rivigt kokkaffe efter en skön natts sömn i krispig luft medan gryningsljuset färgar horisonten rosa.

Att välja att plugga till vildmarksguide är kanske inte något solklart yrkesval, åtminstone inte för den som är mån om att ha en säker inkomst, heltidsanställning och bekväma arbetstider efter avslutade studier. Förutom det egna intresset för utomhusaktiviteter behöver det finnas en stark lust och vilja att locka andra till att ta sig ut och upptäcka allt det vackra som naturen har att erbjuda. Men ju mer vi rör oss i det där utomhuset, desto mer bekvämt verkar det bli, och desto starkare känner jag att jag vill bjuda in fler att upptäcka allt som händer mellan moln och bröstkorg när vi rör oss fritt från wifi och plingande apparater. Och tänk bara, vilken ynnest att få tjäna sitt uppehälle genom att få bjuda någon på lite rivigt kokkaffe efter en skön natts sömn i krispig luft medan gryningsljuset färgar horisonten rosa. Den sortens upplevelser som aldrig riktigt går att återberätta via sociala medier men som får hjärtat att slå några extra slag i ren och skär lycka över att existera.

Text: Emma Lager
Foto: Emma Lager & Johannes Andersson

Emma Lager

FAKTA

Intresset för att ”plugga friluftsliv” eller att välja att utbilda sig till naturguide har ökat stadigt de senaste åren. Programmet ”Åre Vildmark och Äventyrsguide” på Campus Åre är den enda i Sverige på yrkeshögskolenivå och de tjugo utbildningsplatserna har årligen över hundra behöriga sökande. Utbildningen är tre terminer lång med kursstart i augusti varje år. Efter avslutad examen har studenterna avklarat alla moment i fjälledarnormen vilket är ett krav hos många företag idag för att du ska få anställning som guide. Efterfrågan på kvalificerade guider i Sverige och Norden har ökat de senaste åren i takt med att fler vill upptäcka naturen men saknar kunskap för att veta hur de ska ta sig ut på ett säkert och trevligt sätt. För de studenter som vill ha jobb efter utbildningen är det alltså sällan några problem, menar Jonas Brunnemyr, kursansvarig för utbildningen på Campus Åre.

Instagram: @emmacharlottelager @vildmarksutbildningen @thejoltjoker

Tips på utbildningar

För den som är intresserad av att studera något liknande finns ett flertal utbildningar på olika orter i Sverige, främst på folkhögskola men det går även att hitta enstaka kurser på universitetsnivå som berör utomhuspedagogik och grundläggande fjällsäkerhet. Klicka på respektive lärosäte i listan nedan för att komma till deras hemsida.

Yrkeshögskola
Campus Åre
Folkhögskolor
Åredalens folkhögskola
Malungs Folkhögskola
Storumans Folkhögskola
Klaraälvens Folkhögskola
Universitet
Högskolan Kristianstad
Linköpings Universitet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s