Hur mår du egentligen?

Alltså hur mår du just nu? Nej, jag menar inte hur du ser ut att må på Instagram, Facebook eller Snapchat.

Jag pratar inte om hur det känns att åka på nästa retreat, hur episkt det var på Svalbard förra veckan, när du ska segla jorden-runt, åka hundspann till Sydpolen eller hur det blir när du inreder din van och drar från den ena magiska platsen till den andra.

Jag undrar hur du mår just nu? Inuti. Hur känns det?

I en värld som säger sig hylla frihet mer än någon annan. En bransch där möjligheten att jobba vart man vill är oändlig och där äventyret bara är några Instagramsponsorer bort. Hur mår du?

Vad gör den här friheten med oss? Och hur kommer det sig, att trots den här lyxen är många av de ögon jag möter ändå tomma. Någon annanstans. På jakt.
Varför är vi trots alla dessa resor, uppdrag och äventyr ändå inte lyckliga? Ni vet sådär sprudlande och genuint lyckliga som man blir av att bara vara. Utan att något speciellt händer på utsidan. Kommer du ihåg den känslan? Vi hade den som barn men många minns den inte idag. Känslan av att vakna upp med ett leende helt utan anledning. Inte för att jag ska göra något annat än att finnas till. Existera. Kan du känna den känslan?
Den känslan är unik och kräver ingen uppmärksamhet. Den kräver inga foton, stories eller uttänkta texter. Den kräver inget. Den bara är. Och när du är där känns livet precis som det ska. Bubblande. Spännande. Levande.

Min övertygelse är att så länge du inte hittat den känslan inom dig, kommer minnet av en soluppgång på andra sidan jorden att eka tomt. För det finns inget ljus som liknar det du har inom dig. Det finns inget äventyr som kan mäta sig med det som sker på insidan. Tro mig. Jag har rest jorden runt för att hitta det.

Och så länge du inte använder din tid för att hitta dig själv, ditt sanna jag, blir du aldrig nöjd.

Din uppgift på jorden är att genomföra det största äventyret av alla. Det som går inåt. Och ge dig inte förrän du är klar. Det är lätt att stanna på vägen. Tro att man är färdig. Vilja vända om. Och inbilla sig att det ändå inte leder någon vart. Fallgroparna är oändliga och smärtan du känner på vägen avgrundsdjup. Men har du börjat resan finns det ingen återvändo.

Och när du är klar blir den naturliga följden en vilja, eller snarare ett måste att dela med dig. Att hjälpa andra. På samma resa.
Och när din längtan att hjälpa blir så stark, så grundad och så överväldigande, att du helt enkelt inte har något val, även om du helst skulle vilja åka på ännu en surfresa men inte klarar av det för att det finns något annat inom dig som drar. Då. Först då, vet du att du är klar.

Text: Lina Johansson
Foto: Camilla Jonsson


FAKTA

Lina Johansson är en av grundarna av EPOK. Hon är fotograf, journalist, föreläsare och yogalärare. Hon drivs av känslor och passion. Rörelse och kreativitet. När hon föreläser lyfter hon vikten av att hitta sin kärna, styrka och att lära sig kontrollera sina tankar för att leva i harmoni med sitt hjärta.


Med sitt lugn och sprudlande leende är det svårt att inte känna sig hemma i Linas sällskap och närvaro, smittad av hennes entusiasm och lugn.

Instagram: linajohanssonx


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s