Den utrotningshotade rövarhistorien

I koppen finns vid det här laget två, kanske tre, om jag håller igen litegrann, lite för kalla slurpar kaffe. Vi är ett gäng gamla barndomsvänner som sitter kring ett bord och jag har precis skrattat till mig ett kramp i magen. Fikat vi precis höll på att avrunda förvandlades till ett långt spännande historieberättande om en fadäs för 15 år sedan, som eskalerade till ett skrattanfall som garanterat förlängde mitt liv med några månader.

Att det svindyra Södermalmskaffet hann svalna iväg var inget jag brydde mig nämnvärt om. Jag funderade mest på om historien verkligen kunde vara sann! Men exakt i den stunden slog tanken mig; Rövarhistorierna håller på att ta slut, precis som kaffet mitt…

Jag har funderat mycket kring det här. Är det bara så att jag nuförtiden rör mig i kretsar där rövarhistorierna inte har något utrymme längre? Där konsten att föra ett historieberättande samtal sakta men säkert tynar bort? Jag blir lika besviken på mig själv som på andra när, mitt under middagen eller fikabordet kommer på mig själv, eller se andra, sjunka ner med gamnacke stirrandes in i oändlighetens digitalism som ständigt finns i vår närhet. Den plastiga lilla plattan som för 12 år sedan inte ens existerade men som nu ständigt jagar efter vår uppmärksamhet.

Alla vet, eller tror dom vet, allt om vad alla andra redan gör. Så ser verkligheten ut idag. Jag ser att samtalet sorgligt nog promenerar iväg när gamnacken sakta böjer sig fram. 

Rövarhistorier är en konstform baserad på anekdoter, resor och händelser som hände förr i tiden, oklart om det är 50 år sedan eller bara en vecka sen, men den blir ju bättre om den får ligga å dra sig lite grann, bli marinerad i både glömska, rejäl saltning, extra kryddning och ofta en stor portion humor. Och den viktigaste ingrediensen är såklart: Berättaren.

Berättaren har en extremt viktigt roll, där både touch och tajming har stor betydelse, och den där kluriga glimten i ögat som kan scanna av omgivningen och krydda historian lite extra om så behövs. Konsten är att hitta den där nivån där historien gränsar till det overkliga eller högst tvivelaktiga.
En berättarstund som förr i tiden fanns naturligt vid fikabordet eller runt kaffeelden i skogen.

Nationalencyklopedin säger såhär:
Rövarhistoria – spännande men osannolik historia

Mystiken och sanningshalten i historierna dödas ganska snabbt idag av att man hivar upp mobilen och ska googla fram en sanning och fakta, istället för att faktiskt låta sig bli berättad för. Det blir korthuggna ”sanningar” som ska presenteras istället. Hela vårat språkbruk blir som en faktabok.
Hur många gånger har jag inte själv använt mobilen för att komplettera min story med en bild, film eller fakta istället, för att jag inte pallar med att förklara med ord? Gör detta att jag kommer tappa förmågan att måla upp bilder och scenarion för mina vänner? Ögonblicksmoment har nästan blivit en utrotningshotad art. Istället för en konstpaus för att skapa stämning och dramatik så blir det en utdragen paus där det ska scrollas fram ett foto som man försöker hitta bland alla sina 6000 foton på telefonen.

Att vrida och tweaka historierna i gränslandet mellan sanning och overklighet är en konst i sig, som få behärskar. Men om det är några som kan det så är det gamlingarna som passerat pensionen med råge, naturliga storytellers som med stil och finess kan avläsa sina åhörare och på volley ändra sin kryddning med version ett eller två beroende på vilken genomslagskraft man är ute efter. Som inte har växt upp med ett kommunikationsverktyg i sin ficka.

Låt oss tillsammans försöka göra denna sommar till rövarhistoriernas sommar. En sommar med historier som är omöjliga att googla fram utan måste berättas från person till person.

Text: Mattias Lindmark
Foto: Privat


FAKTA

Mattias Lindmark är en man med många bollar i luften. När han inte suktar efter den perfekta vågen, brottas han loss på jujutsumattor, köttar hårdrocksfys i en svettig liten lokal på Söder eller pluggar till brandman. Mattias är för många även synonym med Xtravel. Vi kan bestämt påstå att han är en av det bättre sällskap man kan kan tänka sig, om man vill spendera timmar med en kaffekopp i handen och filosofera om livet, eller bara bli smittad med lite livsglädje.

Instagram: @limpanlappland


En tanke på “ Mattias Lindmark ”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s