Muddar

Det var en gång för länge sedan då jag och min goda vän Sarah var ute på en vintertur. Vi hade hundar och pulkor och skulle vara borta en fem-sex dagar i de jämtländska fjällen. Det var påsk och en gnistrande sådan.

Vi hade lastat pulkorna med diverse vinterlyx. Renfällar att sova på. Mat i överflöd. Någon skvätt jäger, torkat kött, chips och färdiglagat. En tältkåta skulle vi bo i. Så det fanns gott om plats för all lyxen. Om dagarna skulle vi förflytta oss långa sträckor i väglöst land och om kvällarna skulle vi vräka oss på våra renskinn och festa på den medhavda maten. (I vår fantasi kanske något romarlikt, som i berättelsen Kalaset hos Trimalchio, för den som vet.)

Första dagen passerade vi en fjällstation där vi fyllde på vattenförråden och fortsatte mot ensligare marker. På kvällen slog vi upp vår tältkåta medan temperaturen stadigt sjönk. Tältkåtan var stor och svår att värma upp. Vi låg på våra renfällar och kände oss inte alls speciellt vräkiga. Köldmolnen bolmade ur våra munnar där vi låg i varsin sovsäck medan kissnödigheten smög sig på, allt mer svårförnekad. (Jodå käre läsare. Såklart hade vi kissat innan vi kröp ned. Men detta med frusenhet och kissnödighet hör ihop på ett ytterst irriterande sätt: För att bevara värmen i kroppen drar blodkärlen i extremiteterna ihop sig, så att blodet inte skall åka ut i armar och ben och kyla ned sig, utan stanna där det behövs. I bålen. En bieffekt av detta är att kroppen då vill göra sig av med en del av vätskan, kort sagt: Man blir kissnödig.)

Hursomhelst. Där låg vi på våra renskinn och frös så inåt helvete. Och precis som när man är riktigt hungrig, och hela tiden fantiserar om mat, hur den skall inhandlas, tillagas och bli uppäten, så började vi nu fantisera om varma kläder. Om kläder ännu ej uppfunna. Om den perfekta klädedräkten för en iskall tältnatt.

”Tänk om man hade haft ett par riktigt mjuka vantar” började Sarah. ”Med muddar”.

Muddar blev så ledordet genom vårt frusna fantiserande. Muddar kunde vara lösningen. Denna allsmäktiga tygbit, utformad med sådan perfektion att inte den minsta gnutta kall luft kunde bana sin väg mot naken, oskyddad hud, var den självklara förutsättningen för värme.

Från den enkla mudd-vanten utvecklades plagget till någon slags helkroppsoverall i fleece med gällivarehäng, typ som en kjol, så de nakna benen kunde värma varandra inne i tygstycket. Och längst där nere, över de ack så köldkänsliga vristerna, skulle denna fjällsovandets superhjältedräkt avslutas i ett par rejäla muddar. (För dagens ungdom kan denna fleece-kreation verka simpel, men detta begav sig på en tid då one piecen ännu inte fanns i var människas hem, varför jag också vill påstå att tanken var nyskapande. I alla fall i våra frusna hjärnor.)

Mmmm. Muddar…

Med dessa värmande tankar somnade vi så slutligen där på fjällsidan, mitt i påskhögtidens sprakande svinkyla.

Nöden må vara uppfinningarnas moder och kanske hade verkligheten sett annorlunda ut om vi i tidigt skede patenterat mudd-dräkten. Kanske hade vi nu vältrat oss i pengaöverflöd och dräkten funnits i varje naturtörstande hipsters hem (Utifall att. Och om det blir riktigt kallt på Söder).

Eller kanske inte. Verkligt är dock att drömmen om mudd-dräkten följt med oss sedan dess. Blivit ett självklart samtalsämne när kylan varje år ger sig tillkänna. Och femton år senare är den fortfarande under utveckling. Varje år tillkommer något, eller någon detalj faller bort.

Vägen mot perfektion må vara lång och krokig. Men så en natt, när jag ligger där i min vintersäck,  kommer allt vara sådär tillfredsställande jättelagom och jag kommer att falla i skön sömn. En sån där sömn, som bara en muddprydd Gällivarehängsdräkt av återvunnen fleece, kan skänka en.

Text och illustration: Minna Sjöberg
Foto: Christine Johanson

FAKTA

Utomhustörstande sjuksköterska med rötterna i Västerbotten och handsprit som käraste ägodel. Ser dåligt. Hör bra. Gillar att veta bäst, men gör det allt för sällan. Ogillar sömnstörande element och varmt vinterväder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s