Om konsten, naturen och att bara göra.

Första gången jag träffade Sandra Fransson var hon nyinflyttad i Stockholm och läste Hotel Management. Sju år senare lever hon som konstnär och hotelldrömmarna är sedan länge skrotade. Vad hände däremellan?

Tack vare gemensamma vänner har jag träffat Sandra med jämna mellanrum under många års tid och på så vis fått följa hennes resa på avstånd. Från flytten till Stockholm och studier i hotel management till den första vernissagen och dit där vi befinner oss idag.
Jag har varit fascinerad och frågor i stil med ”Hur gör hon?” och ”Hur vågar hon?” har ekat i mitt huvud. Frågorna har framför allt speglat min egen rädsla gällande att bryta upp och ta steget ut i det okända när man redan står på trygg mark. Missförstå mig rätt. Jag har själv gjort det tidigare, men inte i den omfattning som jag uppfattar att Sandra har gjort.
Jag är imponerad av dem som vågar och lyckas, likväl funderar jag över hur de gör, hur de får ekonomin att gå ihop och inte minst, hur man tar första steget.

” Jag tror att mycket handlar om att stanna upp och känna efter, alltså, jag vet inte, jag glömmer ju bort det själv i vardagen; att bara ta det lugnt och finna tid till eftertanke.”


”Jag tror det är lika för alla som är ensamföretagare, alla har tvivel, man måste bara lära sig att leva med dem, och inte fokusera alltför mycket på dem. Gå ett steg framåt i taget. Vi har ju ändå tur som bor i Sverige, det är ju inte så att vi kommer att hamna på gatan om det skulle gå jättedåligt för en, säger Sandra.

Man får ta det för vad det är. Jag har haft tvivel om jag ska måla, jag har varit orolig för min ekonomi, absolut. Tvivel har jag fortfarande, det är inte så att de försvinner någonstans. Det tycker jag verkligen att man ska prata mer om, allt är inte bara en dans på rosor. Då är det också bra att ha bra personer runt omkring en som kan peppa en och kan ge en inspiration till att fortsätta. Så lär man sig att hantera sina tvivel. Sen när man har kommit någonstans, fått ställa ut på ett galleri, får lite självkänsla ”Jag klarar ju det här!”, så byggs det lite på det, så kommer det ett nytt tvivel, så kommer man över det. Man får jobba på det hela tiden. Men de flesta har tvivel ibland, oavsett bransch.

Vi backar bandet till 2012.
Planen var att Sandra, tillsammans med sin bror, skulle starta upp en hotellverksamhet i Alperna när hon var klar med studierna, en verksamhet där de skulle arbeta tillsammans: Sandra med hotelldelen och brodern med guidning. Men när hon väl började studera så blev det uppenbart att det inte var hotel management hon skulle hålla på med. Samtidigt började Sandra praktisera yoga och meditera, och det var under en längre meditationscamp som idén till konstnärskapet föddes.

Konsten har på sätt och vis alltid varit en del av Sandras liv. Som liten fick hon ta över storebror Andreas skidtidningar när han läst klart dem och sedan satt hon och målade bergen på bilderna. Mängder med akrylberg blev det och sen började tankarna på mosaik att dyka upp. Först experimenterade hon med kakel. Gjorde några tavlor, men utan tydliga motiv.

När hon var tolv år gammal fick hon en idé, nästan en vision, när hon såg en bild på sin bror hemma i hallen hos sina föräldrar. Bilden visar Andreas när han gör en ”mute grab” på skidor och Sandra funderade på om hon kunde göra bilden i mosaik, men kunde inte komma på hur hon skulle göra. Men under meditationscampen kom hon på det, plötsligt föll bitarna på plats. Väl hemma igen köpte hon material och färg och började måla.
” Den första tavlan blev just den här mute grab-tavlan på min bror.”

Det är svårt att inte prata om Sandras bror när man pratar med Sandra. Andreas Fransson var en av de bästa big mountain-skidåkarna i världen när han drogs med i en lavin i Chile och dog i september 2014.
Han var banbrytande på många sätt, inte bara i sin skidåkning utan också i sin inställning till livet. I dag lever hans ord vidare på hemsidan och i ändlösa intervjuer och reportage om den ”filosoferande skidåkaren”.
Andreas var också den som gärna ställde de obehagliga frågorna, inte rädd för att provocera eller att få dig att ifrågasätta dina val. Så också i fallet med lillasystern. När Andreas såg att något inte stämde hos Sandra så ifrågasatte han. ”Varför gör du det här om det inte gör dig lycklig?”

” Jag inser när jag ser tillbaka att det har varit mycket av en sorgeprocess, att jag målat honom mycket. Men jag börjar få fler bilder och det är inte bara skidåkning utan också natur, så det är nog olika faser, det kanske kommer tillbaka, jag får se. ”


När examensdagen väl kom hade Sandra redan börjat sälja tavlor och tankarna på en karriär inom hotellbranschen var långt borta. USA däremot, var nära.
”Amerikanerna har inte varit så brydda i vilken utbildning jag har, de har varit mer intresserade av mitt driv, vad jag har för konst osv. Det gillar jag. Också deras öppenhet. Vissa säger att det suger och andra älskar den. Jag gillar att de bara är raka. En annan mentalitet, därför dras jag nog dit helt enkelt.”

Innan konsten, och innan hotellutbildningen, levde Sandra för vintrarna, en karriär som skidlärare tog henne världen runt. Norra halvklotets vintrar i Norge och USA och södra halvklotets vintrar i Australien. Efter sex år hade hon nått så långt som hon kunde i utbildningssystemet och lusten och drivet försvann. Men kärleken till USA och framförallt Colorado fanns kvar. I dag jobbar hon främst med gallerier och kontakter i USA.
”Jag fick mer kontakter där när jag var där i tre veckor än vad jag fått hittills i Sverige. Jag har försökt med gallerier i Sverige, men jag har inte gått den normala vägen med konsten. Jag har inte pluggat på konstfack eller någon fin konstskola, jag har pluggat ett år på folkhögskola, men inte något (konst)universitet, och jag vill nog inte ens göra det. ”

Det är tydligt när man möter Sandra att hon går sin egen väg. Hennes drivkraft och inspiration är naturen och bergen och det syns väl i hennes tavlor. Tavlan med de stora kopparträden och tavlorna på brodern som åker skidor har etsat sig fast på min näthinna. De påminner om inget annat jag tidigare sett och kärleken till naturen lyser så klart i dem.

”Naturen är den röda tråden, naturen inspirerar. Vi har ju en fjällstuga uppe i finska Lappland och vi var ju där väldigt mycket, på alla mina lov. Så jag har ju spenderat väldigt mycket tid i bergen, fjällen och i skogen och jag trivs väldigt bra där. Nu när jag bor i Stockholm så åker jag knappt in till stan, jag är mer i skogen, i naturen, det är där jag hör hemma. Mer än i bara en stad.”

Drömmen om ett liv närmre bergen lever vidare, men den som tror att det endast handlar om berg tror fel. Sandra berättar om det första sommarjobbet som ung tonåring, där varenda intjänad krona gick till ett dykcertifikat. Vid sidan av konsten har hon även startat upp ett företag, Cocobara, med sin pojkvän. En yogamatta som ser ut som ett varmt medelhav står lutad mot väggen i köket, deras första produkt.

”Jag gör ju bergskonst: natur, berg, skidåkning. Men jag gillar också stränder och vatten och jag höll på med fridykning när jag var yngre, jag älskade vatten. När vi var på semester; allt jag gjorde var att snorkla, jag älskar havet! Det glömdes bort lite grann i mitt vuxna liv. Och jag tycker om att starta upp saker. Jag vill ha flera delar och kunna leva på flera saker. Jag älskar att designa grejer och också utveckla produkter.”

Det är lätt att dras med av Sandras entusiasm. Hon pratar fort, rätt så bestämt men med både glädje och allvarsamhet i rösten. Skratten är spontana och smittande. Jag ska inte påstå att det verkar som om karriären har varit en dans på rosor för henne, men hon utstrålar en inre trygghet som fascinerar mig. Kanske just för att det inte har varit en dans på rosor. Sandra berättar om tvivel, tankar på att ge upp och göra något annat. Tillfällen när ekonomin inte har gått ihop och hur hon blivit tvungen att ta extrajobb.

En annan aspekt, som det inte talas särskilt mycket om är ensamheten. Om ensamheten i ateljén, men också om vikten av att ha bra vänner omkring sig.
När jag frågar om folk runt omkring som tvivlar och ifrågasätter svarar Sandra med norrländsk uppriktighet: ”Jag umgås inte med folk som ifrågasätter. Jag ser ingen anledning till att de ska vara i mitt liv. Inget fel på dem, men det funkar inte. Man ska ju välja! Man behöver inte ha alla människor i sitt liv eller göra alla till lags.”

Den uppriktighet Sandra uppskattar hos de amerikaner hon mött och arbetat med bär hon själv tydliga drag av. Även om tvivlen finns kring karriären så är det så tydligt att hon vet vad hon vill prioritera och vad som går bort. ”Jag tror att en stor grej för mig var att jag drog på den här 10-dagars meditationscampen, när man bara var tvungen att vara med sig själv.
Jag var i osynk med mitt liv. Lite virrig, fast man ändå pluggar något man tänker sig, men så tänkte jag att, så skönt att få tio dagars semester, att bara tänka över vad jag ska göra med mitt liv. Men det var ju inte riktigt så det var. Det var väl mer att man fick tid att bara andas, bara vara, ”vad vill jag egentligen med det jag redan har”. Det kommer fram.

Jag tror att mycket handlar om att stanna upp och känna efter, alltså, jag vet inte, jag glömmer ju bort det själv i vardagen; att bara ta det lugnt och finna tid till eftertanke. Det är då jag tror att mycket kommer in, man får fram djupare idéer och tankar.”

Text: Johanna Feuk
Foto: Frida Berglund


FAKTA

Vill du se mer av Sandras konst?
Besök hennes webbsida: www.sandrafransson.se
Kontakta gärna Sandra om du vill få inspiration, bara prata eller ja, vad som!

Safe passions
Andreas Franssons arv lever vidare genom Safe passions. Organisationen drivs av Sandra och hennes föräldrar och ger unga skidåkare möjligheten att lära sig mer om förhållanden i bergen och de utbildas bland annat tillsammans med certifierade bergsguider nere i Chamonix där Andreas bodde under lång tid. Detta var också något som Andreas brann för; att få ge tillbaka till unga skidåkare, precis så som han fått mycket av äldre personer när han växte upp.

Webbsida: Safe Passions
Instagram: safepassions


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s