The Nose

Sara och vännen Victor bestämde sig för att klättra en av världens mest kända leder – The Nose – med bara ett års erfarenhet i bagaget. En utmaning som de flesta inte ens skulle ha övervägt, men som Sara och Victor tog sig an med full hängivenhet.

-Jag var helt plötsligt väldigt liten. Alla tvivel som jag byggt upp under resan, allt som jag kände att vi inte riktigt hade stenkoll på. Tvivlen blev plötsligt väldigt stora. Anledningarna till att inte genomföra något är ju som flest precis innan man börjar. Att stå där och titta upp på den massiva granitväggen och inse att man inte ens såg toppen fick mig att känna mig så liten. Det var en mäktig känsla helt enkelt, berättar Sara.

Jag träffar Sara en solig sommardag i Stockholm, ungefär två år efter att hon för första gången drog på sig en klättersele i en av Stockholms klätterhallar. I oktober 2017 bara ett halvår senare, klättrade Sara och hennes vän Victor upp för det berömda berget El Capitan i Yosemite nationalpark i Kalifornien. De valde en av de mest berömda lederna, The
Nose. Leden är nästan lika lång som fem Turning Torsos staplade på varandra. Namnet kommer av den karaktäristiska formen; The Nose ser helt enkelt ut som en näsa på det stora berget.

Att klättra någon av de legendariska lederna i Yosemite är nog lika stort för en klättrare som upplevelsen för en astronaut att få komma ut i rymden. De flesta har många år av träning bakom sig innan de ens funderar över att ge sig på någon av lederna. Men likväl, den som tränar smart och dedikerat kan på kort tid åstadkomma storverk, något som Sara och hennes vän Victor är ett bevis på. För medan de flesta nybörjare knappt lämnar klättergymmets trygga plastgrepp, valde Sara och Victor att snabbt utforska andra klätterdiscipliner. Från topprep inomhus till ledklättring och trad utomhus, och så, The Nose.

– Jag tror att anledningen till att jag fastnade för klättringen var att jag hade möjlighet och plats i mitt liv för något nytt. Jag har funderat på det här med vad en epok är; det är ju något med en början, en mitt och ett slut, och för att man ska kunna börja med någonting måste man egentligen först avsluta något annat. Jag tror att vi ganska ofta har alldeles för många saker som pågår i våra liv för att vi ens ska ha tid till att starta upp någonting stort.

Sara var nyss hemflyttad till Sverige när Victor, en vän från förr, frågade om hon inte skulle följa med och klättra. Svaret var enkelt.
-Jag var katastrofalt dålig om jag ska vara helt ärlig. Jag kom inte särskilt högt upp på väggen de första gångerna. Men det var någonting med klättringen som fastnade. Jag tänker att vissa saker gör man bara en gång och andra saker fastnar kvar hos en, säger Sara.

Sen rullade det på. Från klättergymmets höga väggar med färgglada plastgrepp till klippor runt om i Stockholm och sen ut i världen. Marocko, Georgien, Iran. Där någonstans, ett halvår efter den första gången på klättergymmet, så frågade Victor om inte Sara kunde tänka sig att klättra The Nose.

– Ofta är grejen med så här stora äventyr att faktiskt våga föreställa sig själv att vara där. Så när Viktor väl hade frågat då kände jag att det var så pass coolt att jag inte ens vågade tacka nej till att följa med. Det kändes som ett så häftigt äventyr att jag var tvungen att ta chansen.

Därefter började det riktiga arbetet. De flesta som klättrar The Nose har klättrat väldigt länge, Sara hade klättrat i ett halvår och Victor inte särskilt mycket längre. Deras framgångsrecept? Hängivenhet.
-Det var en mödosam period med löpning och klättring flera dagar i veckan. Kvällarna tillbringades på en klippa i Nacka där vi tränade alla moment till leda. Varje del av leden visualiserades, bröts ner i steg och simulerades på sprängklippan vid Nacka Strand. Byten och mellantider klockades och tränades till tiderna mer än halverats.
Det låter kanske överambitiöst, men en 15 minuters överlämning som ska upprepas 30 gånger är åtta timmar på väggen. Att vara snabb var en förutsättning för att kunna lyckas, säger Sara.

Efter ett halvår av maniskt repeterande och memorerande av varje flytt på leden var det så dags för den verkliga prövningen. Professionella klättrare tar sig upp för The Nose på knappt två timmar medan den stora majoriteten gör det på mellan fyra och fem dygn. Runt 70% av alla som börjar klättra leden ger sig efter den första dagen då de inser att de är för långsamma. Sara och Victor klättrade The Nose och kom upp på det mäktiga bergets topp efter fem dygn.

-Det vi hade som var vår fördel var planering. Vilken annan vägg som helst i Yosemite hade alla de andra klättrarna slagit oss på, men vi kunde The Nose. Varenda pitch. Vi visste precis vad som skulle hända, vi kunde precis varenda flytt. Klart det fanns överraskningar, men de stora dragen hade vi koll på och jag tror att det var det som var den stora skillnaden.

Det krävs inte att man föds till äventyrare, eller att ”om man inte har gjort det innan finns inte en möjlighet”, utan det stora är att bestämma sig. Sen är det bara väldigt många timmar av planering och träning. Jag tror att vem som helst skulle kunna ta sig upp för the Nose om man vill, säger Sara.

Många av de äventyr vi drömmer om blir aldrig av. Tankar och idéer förblir just tankar och idéer, ibland på grund av tidsbrist, ibland därför att vår ekonomi hindrar oss och ofta därför att vi inte har utrymmet för något nytt. Saras resa från klättergymmet till starten av The Nose är ett inspirerande bevis på hur hängivenhet och vilja kan få drömmarna och idéerna
att bli verklighet.

Text: Johanna Feuk Westhoff
Foto: Anna Lovehed, Victor Bergelin & Sara Magnusson.

EPOK Podd

Du kan även lyssna på intervjun med Sara via vår poddcast.


FAKTA

Sara Magnusson är klättraren som bokstavligen tagit sig hela vägen till toppen på bara några år, och visat att inga mål är för stora och inga ambitioner för höga. Den numera klassiska klätterleden ”The Nose” som Sara genomförde hade länge ansetts omöjlig, men sedan slutet av 1950-talet då de första klättrarna tog sig till toppen har den varit en given utmaning för alla klättrare. ”The Nose” finns på berget El Capitan i Yosemite Valley i Kalifornien, USA.

Instagram: @sarajmagnusson


Klätterterminologi

Trad – Traditionell klättring – den mest ”rena” formen av klättring. Här finns inga bultar i berget utan du använder dig av säkringar i form av ”friends”, ”cams” och ”kilar” som du placerar i sprickor och liknande i berget vilka sedan tas ut av andreman. På så vis lämnas inga spår på leden.
Att leda – Betyder att du antingen klipper i repet i förborrade bultar eller sätter i egna säkringar medan du klättrar och på så vis säkrar dig själv på väg upp mot toppen av leden. Risken för fall finns i och med att du kan vara över din senaste säkring.
Topprepa – Betyder att repet redan är fört genom ett ankare på toppen av leden, och ju högre du klättrar desto mer rep tas in av den som säkrar dig. Risken för fall är obefintlig (såvida inget fel görs).
Bouldra – Kommer från ”boulder”, stenblock. Klätterform där varken rep eller annan säkerhetsutrustning används, bortsett från tjocka mattor som läggs på marken under ”problemet”. Sker ofta på stenblock eller lägre väggar där du antingen kan hoppa ner eller gå ner från toppen.
Led – En led kan vara en eller flera replängder. Används för att beskriva klättring som sker med rep.

Problem – En led, fast när du bouldrar.
The Nose – känd klätterled uppför berget El Capitan i Yosemite nationalpark i Kalifornien.
Leden är ca 880 meter hög och består av 31 pitcher. En amatörklättrare klättrar leden på ungefär 4-5 dagar. Snabbast upp någonsin (hittills) är Tommy Caldwell och Alex Honnold som under 2018 slog nytt rekord på en timme och 58 sekunder.
Pitch – En pitch är ungefär en replängd, vanligtvis mellan 40 och 70 meter lång. Beroende på vilken typ av klättring det handlar om så finns det olika typer av ankare i slutet av varje pitch. Det kan till exempel vara två bultar med ringar i som man trär repet genom innan man
säkrar upp sin klätterpartner.
Port-a-ledge – Ett tält som bygger på en bårprincip, vilket man fäster i klippan för att kunna sova innan man klättrar vidare. Långa leder kan ta flera dagar och då vill man kunna klättra vidare från den punkten man slutade vid och därför slår man läger uppe på klippan.
Haul bag – en stor säck, oftast i ett väldigt slitstarkt material, som har fästen för karbiner och därmed kan dras uppför klippväggen. I haul bagen förvaras mat och packning som behövs för den specifika klättringen.
Repklämmor – Även kallade ascenders, används för att med hjälp av repet ta sig upp för en led. Repklämman fästs på repet och går att dra uppåt, men ej nedåt. Tekniken gör att klättraren på så vis kan häva sig uppåt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s